Det har funnits en akademiträdgård i Lund sedan slutet av 1600-talet. Den låg då på den nuvarande universitetsplatsen och var enligt ett syneprotokoll vanvårdad, igenvuxen, utsatt för åverkan och ett kärt tillhåll för stadens lösgående svinkreatur.

Först i mitten på 1700-talet, 1746, antogs Carl Hårlemans plan för en ny botanisk trädgård med ett orangeri, arboretum och plantageverksamhet. Vid sidan av undervisning i medicin skulle trädgården odla och sprida kunskap om ekonomiskt viktiga växter. Mest känd är Eric Lidbecks odling av 50 000 mullbärsträd för framställning av svenskt silke.

 

Trädgården drevs på samma plats i 110 år, men när universitetet inrättade både anatomisal och studentfängelse i växthusen, insåg man att det var dags att flytta till den nuvarande platsen på Tornalyckan, då i stadens utkant. Denna gång var det J. G. Agardh som planerade arbetet. År 1865 började man plantera i de nya växthusen och tre år senare odlades cirka 6000 arter i trädgården.

 

I dag vårdar Botaniska trädgården cirka 7000 arter på en yta av 8 hektar nästan i centrum av staden. Trädgården bedriver en bred verksamhet inom områdena botanik, hortikultur, växtbevarande och miljökännedom, inte bara för universitetets undervisning och forskning, utan också för förskolor, skolor, allmänhet, massmedia och myndigheter. Trädgården tjänar också som en rogivande park eller inspirerande idékälla för mer än 150 000 årliga besökare.

 

Från år 1975 är Lunds universitets Botaniska trädgård statligt byggnadsminnesmärke och skall ”åtnjuta särskild därefter lämpad omvårdnad”.